fridacamillacaroline

Ja.. Vart ska jag börja?! Bussresan mot Laos påbörjade vi i torsdags vid 14.00. Vi visste att det skulle ta lååång tid. Första dygnet gick hur bra som helst med ett bussbyte. Åker sedan vidare och är då inne på andra natten sovandes i dessa såkallade "sovbussar". Mitt i natten stannar vi och ska då tydligen byta däck. Där står en man, grymt muskulös av enbart arbetarmuskler, och byter detta stora däck med enbart sina egna händer och bänder upp hela fälgen för hand. Dagen därpå, har vi ett stopp i Hue. Vi får en jätte bra buss och det ska INTE vara några bussbyten får vi info om. Klockan halv 2 på natten blir vi väckta av att de säger att vi ska kliva av och byta buss. Vad säger man liksom.. Inte så att man kan vägra. Vi blir iallafall avsläppta mitt ute i ingenstans. Vi frågar var bussen är men den kommer om en timme säger dem. Efter 1 1/2 h kommer en buss, den är full och då frågar dem om det går bra om vi ligger på golvet. Ja ner på golvet bara och försöka sova lite. Vaknar av att folk går över oss och det är morgon. Dags att passera gränsen från Vietnam till Laos. Det spöregnade ute. Ut i regnet för att få stämpel i passet att vi åker ut från Vietnam. Tydligen kostar det pengar och ingen av oss hade alls mycket pengar kvar och ingen bankomat fanns det. Skramlar in det sista vi hade och lyckades. Under den här tiden håller vår buss på att åka ifrån oss. De tar ingen som helst hänsyn för oss turister. Vi springer runt som yra höns, helst genomblöta och vet inte vart vi ska och busschauffören låter oss inte gå på bussen, fråga mig inte varför. Slutar med att några vakter säger att det är våran buss och att vi går gå på. Inne i bussen 10 min, ut igen i regnet igen för att få en stämpel in till Laos och köpa visum. Vi har fortfarande inga pengar.. Glada blev vi när vi såg att de hade som en kortläsare så att vi kunde ta ut pengar. Funkade den eller??! Nej. Vi provade säkert 10 ggr. Inga pengar = inget visum = vi kommer inte in i landet = bussen väntar inte. Issa springer ut och försöker hejda busschauffören men hon får bara massa elaka kommentarer som "vi väntar inte, vi åker nu". Issa kommer tillbaka gråtandes med en snäll kille som hjälper oss. Vi förklarar läget och han är då så himla snäll och lånar ut pengar till oss. Lättnaden hos oss där går ju inte beskriva. Ytterligare några timmar sovandes på golvet, blöta och frusna, förbannade över hur den första bussen bara kunde släppa av oss och att alla är så sjukt otrevliga och ohjälpsamma. Klockan fem igår eftermiddag kom vi fram till Vieng Chang och fick då informationen om att vi måste ta oss till den norra busstationen för att därifrån ta buss till Vang Vieng. På en moppetaxi på ca milen och väl framme boka en bussbiljett som gick halvtimmen efter. Framme i Vang Vieng vid midnatt får vi ta tuktuk till ett boende vi sovit på inatt som nog är det smutsigaste på länge. Ägs av en norrman som så glatt började prata svensk-norsk med oss inatt. Han och hans andra gubbkompisar satt och söp och härjade. Ja, vi ska leta nytt boende idag!

Där är den historien. Aldrig mer. Både Issa, Fillan och jag sa igår ett flertal ggr "fan vad jag längtar till Thailand" och "idag har man längtat hem lite". Tryggheten.

Men efter allt mår vi bra och hoppas som sagt att Vang Vieng visar sina bästa sidor efter allt!!