fridacamillacaroline

Det här med att ha en blogg att skriva i kan ju vara grymt fint. Ibland kommer ju stunder då man inte vet till vem man kan eller vill vända sig till. Ibland orkar man ju inte heller söka upp någon bara för ett ens dag suger och att man vill dela med sig lite av det värdelösa man känner just i den stunden. Känner igen mig i känslan av att man tror att man är den enda människan i världen som förstår ändå...och när jag känner så kommer jag ofta att tänka på att blogg är ju en rätt givande då. Det är ju inte så att vill dela med mig av halva mitt liv på facebook eller leta upp låttexter som passar in på mitt liv och sen skriva det som en statusuppdatering i syfte med att få medlidande av mina 500 vänner.
Nä.

SÅ!

Jag återupptog min gamla fina blogg i tron om att jag kommer tycka det är rätt trevligt att skriva lite då och då. Sen kommer jag nog dessvärre inte vara någon flitig bloggare även om jag önskar att jag skulle vara det. Älskar ju när mina dagliga inkikningar på olika bloggar är uppdaterade. Annars kan det ju bli rätt tråkigt..

Gillar mig själv nu i denna skrivande stund när jag läser igenom det jag lyckats sätta ord på, att jag skriver som om jag hade ett 20tal läsare. Det har jag ju INTE då, Nä. Just nu har jag ju ingen för det är ju ingen som har en blekaste att jag sitter och skriver i min blogg igen. Men det kommer. Just nu känner jag att det är jväligt skönt att ingen vet om det, då kan jag skriva precis vafaan jag vill! Ja!

hejheej